Att dedicera sig, att gå hel vägen - kan kännas både som himmel och helvete. Himmel för att det ger en styrka, trygghet att jag har bestämt mig "no matter what". Helvete för att just "no matter what" är tufft att möta när det dyker upp.
För nästan 20 år sedan bestämde jag mig för att jag ville ha kvalitet i mitt liv, annars kunde jag lika gärna skita i det hela. Typiskt mig - svart eller vitt, allt eller inget. I dag är jag lite ödmjukare och mer tillåtande till mig själv. Men beslutet kvarstår. Det är som en inre drivkraft som hela tiden gör att jag utforskar alla delar av mig själv. Och jag gör det oftast genom speglingar i yttervärlden. Andra människor, beteenden i samhället osv.
Jag är tacksam att jag är jag. Unik och ändå helt sammanhörande med alla andra! Jag är en del i universums hela väv och I am all in :)
/Per Ola
Inlägg
