Det finns ingen separation - Källan är allt

Vad är upplysning?

Peaceful Living

Många vandrar omkring i livet med slutna ögon, vakna men sovandes. Jag vet eftersom jag själv varit en av dem. Och visst händer ibland att jag "trillar dit". Men aldrig långa stunder. Vår längtan efter "något", vår önskan om trygghet, pengar, framgång handlar egentligen inte om det. Det vi längtar efter är sinnesro och frid och som vi tror finns utanför oss. 

Vi kompenserar ett inre tomrum genom att konsumera men tomrummet förblir just tomt. När vi börjar gå inåt så möts vi av allehanda skräp, tankar och känslor som gör att det verkar omöjligt att bli lugn. Men om vi vågar stanna kvar så släpper det taget om oss. Och där inne finns skatten - den som är vårt sanna jag. Att leva i fred med sig själv och med omvärlden kräver lite jobb med oss själva. Är det värt det? Absolut! När vi kommer hem - in i vårt hjärta så finner vi den vi i är i sanning. Väl dolt - men tillgängligt för oss alla!

Peace & Love

Jai

Och vi är ensamma? Tror inte det :D

Denna fantastiska, vackra film animerade film ger mig en känsla av hur oändligt små och obetydliga vi är. Jag menar inte att vi inte är värdefulla, vackra själar. Utan enbart i jämförelse med det oändliga universum som vi tycks sväva i. Ge denna film 6 minuter av ditt liv och fråga dig sedan själv; Är det möjligt, är det logiskt, är det troligt...att vi är här själv? I detta universum? Det vore som en myra som tror att dess myrstack är allt.

För mig är svaret givet - nej vi är inte ensamma. Jag älskar att se den här filmen. Den ger mig både min känsla av storhet och litenhet samtidigt. Den ger mig en känsla av att det finns ett syfte att just vi är här. Som själar hänger vi samman med den stora väven av intelligens. Det är kraftfullt. Det är magiskt. Och oändligt vackert!

Tacksamhet

För snart 20 år sedan var jag rejält utslagen mentalt, känslomässigt och fysiskt. Jag var 34 år, vägde 110 kilo, hade hjärtproblem och det gick inte en dag utan att jag var tvungen att dricka. Jag levde ett hemligt liv där mina problem, negativa handlingar och innersta tankar inte skulle synas eller märkas. Med stark förnekelse om hur mitt liv så såg ut doldes allt under en fin fasad och ett rollspel som skulle dugt på vilken teater som helst. Fortfarande idag så har jag svårt att förstå att denna person var jag. Det är helt ofattbart.

Det var inte kärleken till livet som fick mig att ändra kurs, det var rädslan för vansinnet och döden. jag stod inte ut med denna rädsla. Jag stod inte ut med den jag var. Jag kände en djup avsky och ilska över den människan. Rädslan blev övermäktig många gånger och mina vansinnesutbrott skrämde både mig själv och familjen. Jag upplevde mig maktlös, fullständigt maktlös. Stressen kröp längs kroppen innanför skinnet på mig.

Vändningen kom 1996 när jag blev nykter och med hjälp utifrån kunde ta tag i mitt liv. Den kemiska andligheten som finns på flaska skulle bytas ut mot äkta andlighet. Min sturskhet och mitt övermod höll dock på att få mig på fall igen "andlighet - sådant trams", tyckte jag. Men jag fick böja på nacken, inte en gång utan flera gånger - ja jag fick nästan sätta in gångjärn i nacken. Jag hade bestämt mig - antingen så fick jag kvalitet i mitt nya nyktra liv eller så skulle jag gå tillbaka till drickandet. Snacka om att sätta krav på sig själv - allt eller inget. Det är lite typiskt mig, och inte en helt ofarlig inställning...

I dag är jag så oerhört tacksam för att jag tvingades ner på knä och att lära mig böja på nacken. Det har varit en resa i himmel och helvete. Båda har behövts för att skapa balans. Jag är i ständig utveckling, jag är inte den jag var men jag är den jag är i dag tack vare den jag var. Jag är heller inte en människa och kropp med en själ. jag är en själ i en kropp. Jag är så tacksam för mitt liv i dag. Jag är tacksam för att få leva mitt liv med Anette, en själsfrände och livspartner som jag älskar oändligt mycket. Barn och barnbarn som finns i mitt liv och som ger mig så mycket kärlek. Och det jag gör - mitt arbete på Love it där jag får möjlighet att ge andra verktyg som jag själv fått, så att de kan få göra sin resa i sitt liv. Och alla dessa underbara möten med människor på och runt omkring Love it som delar med sig och lär mig mer om mig själv. Jag är tacksam. Tack!

Namasté

Näring för själen och näring för kroppen

Jag bestämde mig i somras för att sluta äta kött. Jag kunde inte längre helt enkelt. Kött- och mejeribranschen är orsaken till oerhört mycket lidande på jorden som jag ser det. Skogar skövlas för att djur ska hållas - områden som skulle kunnat ge vettig mat genom odling av människoföda istället. Djur lider, deras värde är ringa och de behandlas som skit helt enkelt. Att djur har ett medvetande och känslor tas det ingen eller mindre hänsyn till. Det är helt sjukt. Och på tal om sjukt - djuren blir sjuka av människans hantering och lösningen på det är att ge dem läkemedel som sedan påverkar både människa och miljö. Ja det är ofattbart. Kött ligger kvar i tarmarna på människor och ruttnar eftersom varken våra ränder, vår mage eller tarmsystem är konstruerat för att äta kött. Och prova äta kött utan att krydda det - det fungerar inte eller hur? Så varför fortsätta?

Grönsaker och frukt är kanonföda för en människa. Om de är organiska vill säga. Tack vare min älskade fru Anette som går i fronten för hälsosam mat, så får jag del av hennes fantastiska kunskaper. Vi juicar ganska mycket. Vinsten är en renare kropp, mer energi och ett hälsosammare system där cellerna får det som behövs. Det vimlar av protein i grönsaker - det är en myt att vi måste ha köttproteiner. Sojaprotein är också ett bra tillskott och för den som är sugen på "kött" finns idag massor av bra köttliknande produkter. Det finns "räkor", "kyckling", "biff" osv. 

När kroppen får den näringen den behöver och mår bäst av, så blir man både piggare, gladare och friskare. Så varför skulle man inte vilja ta hans om själens boning - den fysiska kroppen? 

Lev livet fullt ut - njut av god och hälsosam mat!

I am all in

Att dedicera sig, att gå hel vägen - kan kännas både som himmel och helvete. Himmel för att det ger en styrka, trygghet att jag har bestämt mig "no matter what". Helvete för att just "no matter what" är tufft att möta när det dyker upp.

För nästan 20 år sedan bestämde jag mig för att jag ville ha kvalitet i mitt liv, annars kunde jag lika gärna skita i det hela. Typiskt mig - svart eller vitt, allt eller inget. I dag är jag lite ödmjukare och mer tillåtande till mig själv. Men beslutet kvarstår. Det är som en inre drivkraft som hela tiden gör att jag utforskar alla delar av mig själv. Och jag gör det oftast genom speglingar i yttervärlden. Andra människor, beteenden i samhället osv.

Jag är tacksam att jag är jag. Unik och ändå helt sammanhörande med alla andra! Jag är en del i universums hela väv och I am all in :)

/Per Ola