För snart 20 år sedan var jag rejält utslagen mentalt, känslomässigt och fysiskt. Jag var 34 år, vägde 110 kilo, hade hjärtproblem och det gick inte en dag utan att jag var tvungen att dricka. Jag levde ett hemligt liv där mina problem, negativa handlingar och innersta tankar inte skulle synas eller märkas. Med stark förnekelse om hur mitt liv så såg ut doldes allt under en fin fasad och ett rollspel som skulle dugt på vilken teater som helst. Fortfarande idag så har jag svårt att förstå att denna person var jag. Det är helt ofattbart.
Det var inte kärleken till livet som fick mig att ändra kurs, det var rädslan för vansinnet och döden. jag stod inte ut med denna rädsla. Jag stod inte ut med den jag var. Jag kände en djup avsky och ilska över den människan. Rädslan blev övermäktig många gånger och mina vansinnesutbrott skrämde både mig själv och familjen. Jag upplevde mig maktlös, fullständigt maktlös. Stressen kröp längs kroppen innanför skinnet på mig.
Vändningen kom 1996 när jag blev nykter och med hjälp utifrån kunde ta tag i mitt liv. Den kemiska andligheten som finns på flaska skulle bytas ut mot äkta andlighet. Min sturskhet och mitt övermod höll dock på att få mig på fall igen "andlighet - sådant trams", tyckte jag. Men jag fick böja på nacken, inte en gång utan flera gånger - ja jag fick nästan sätta in gångjärn i nacken. Jag hade bestämt mig - antingen så fick jag kvalitet i mitt nya nyktra liv eller så skulle jag gå tillbaka till drickandet. Snacka om att sätta krav på sig själv - allt eller inget. Det är lite typiskt mig, och inte en helt ofarlig inställning...
I dag är jag så oerhört tacksam för att jag tvingades ner på knä och att lära mig böja på nacken. Det har varit en resa i himmel och helvete. Båda har behövts för att skapa balans. Jag är i ständig utveckling, jag är inte den jag var men jag är den jag är i dag tack vare den jag var. Jag är heller inte en människa och kropp med en själ. jag är en själ i en kropp. Jag är så tacksam för mitt liv i dag. Jag är tacksam för att få leva mitt liv med Anette, en själsfrände och livspartner som jag älskar oändligt mycket. Barn och barnbarn som finns i mitt liv och som ger mig så mycket kärlek. Och det jag gör - mitt arbete på Love it där jag får möjlighet att ge andra verktyg som jag själv fått, så att de kan få göra sin resa i sitt liv. Och alla dessa underbara möten med människor på och runt omkring Love it som delar med sig och lär mig mer om mig själv. Jag är tacksam. Tack!
Namasté
Inlägg
