När döden hälsar på

I går så pratade jag med en vän som berättade att en av hans äldre vänners son begått självmord. Det blir så ofattbart, ogripbart och känslomässigt förvirrande. Plötsligt befinner man sig med sina tankar på ens egna barn och vår väg tillsammans hittills. Tacksamheten infinner sig när jag tänker på dem - jag älskar dem ofantligt mycket.

Tanken att ingen ska behöva begrava sina barn är naturlig. Men trots allt bygger det på mänskligt tänkande. Ingen av oss vet planen för var och en av oss. Vårt tyckande om orättvisor, lidande, sjukdomar och för tidig död bygger på vår egen smärta, rädsla och otillräcklighet. Egot är en del av det som gör oss till människor. Vi är här för att lära. Av oss själva. Och andra. 

Jag skickar kärlek och ljus till pojkens föräldrar. Och till honom. Tryggt förvissad om att allt är som det ska och inte som just jag vill.

Må väl

Per Ola

www.loveit.se